Ordlista: Atomer, joner och kemiska reaktioner
Atom: Den minsta delen av ett grundämne. De byggstenar som alla ämnen är byggda av.
Atommodell: Modeller över atomens byggnad, med hjälp av modellerna kan man förutse och förstå vad som sker vid olika kemiska reaktioner.
Elementarpartiklar: Proton, neutron och elektron. Partiklar som atomer är uppbyggda av.
Atomkärna: Mitten av atomen, består av protoner och neutroner. Atomkärnan är positivt laddad.
Protoner: Positivt laddad partikel i atomkärnan. Antalet protoner ger grundämnet.
Neutroner: Oladdad partikel i atomkärnan.
Elektroner: Negativt laddad partikel som kretsar i "skal/banor" runt atomkärnan.
Grundämne: Ämne som består av en slags atomer. Det finns drygt 100 olika grundämnen.
Elektronskal: De "skal/banor" runt atomkärnan där det kan finnas elektroner. K-skalet är närmast kärnan, där efter följer L-, M-, N-skalet osv. Det får plats olika många elektroner i de olika skalen.
Valenselektroner: Elektronerna i det yttersta skalet kallas valenselektroner.
Atomnummer: Alla grundämnen har olika atomnummer. Atomnumret talar om hur många protoner det finns i atomkärnan.
Atommassa: Mäts i enheten u. Antalet protoner + antalet neutroner = atommassan.
Isotoper: Atomer med samma atomnummer (samma grundämne) men med olika atommassa (olika antal neutroner).
Periodiska systemet: Ett sätt att ordna grundämnena efter atomnummer (vikt) och egenskaper. Det periodiska systemet sorterar grundämnena i perioder och grupper. Ämnen i samma period har samma antal elektronskal. Ämnen i samma grupp har samma antal valenselektroner.
Grundämnesfamilj: Alla grundämnena i en grupp har liknande egenskaper och bildar tillsammans en grundämnesfamilj. T.ex. Alkalimetaller, Halogener och Ädelgaser.
Metaller: En huvudgrupp av grundämnena. De flesta metaller har 1-3 valenselektroner, och bildar därför positiva joner.
Icke metaller: En huvudgrupp av grundämnena. Har oftast 4-6 valenselektroner, och bildar därför negativa joner.
Halvmetaller: Några få av grundämnena som både har metalliska och icke-metalliska egenskaper.
Alkalimetaller: Grupp 1 i periodiska systemet. Väte, Litium, Natrium, Kalium osv. Alla ämnena har 1 valenselektron. Alla utom Väte är mjuka metaller som reagerar lätt med andra ämnen.
Halogener: Grupp 17 i periodiska systemet. Fluor, Klor, Brom osv. Alla ämnen har 7 valenselektroner. Reagerar lätt med metaller. Finns ofta i olika salter.
Ädelgaser: Grupp 18 i periodiska systemet. Helium, Neon, argon osv. Har sitt yttersta skal fullt, 2 eller 8 valenselektroner.
Övergångsmetaller: Är tunga metaller. T.ex. koppar, järn, Krom. De har hög smält och kokpunkt. Mycket användbara för konstruktion.
Metallers egenskaper: Blank yta, leder värme bra, leder ström, de flesta är tunga och hårda, de flesta har hög smältpunkt. Kan formas utan att gå av.
Metallbindning: Bindningen mellan atomerna i en metall. Elektronerna sitter runt kärnorna som ett elektronmoln. Detta ger metallerna deras förmåga att leda värme och elektricitet.
Jon: Laddad atom, positiv eller negativ. Avger atomen elektroner bildas en positiv jon. Tar atomen upp elektroner bildas en negativ jon.
Ädelgasstruktur: Innebär att atomen har sitt yttersta skal fullt, då är den stabil och reagerar inte med andra ämnen. Ädelgaserna har ädelgasstruktur, andra ämnen kan få ädelgasstruktur genom att ta upp elektroner eller avge elektroner (bilda joner).
Sammansatta joner: Molekyl, flera atomer som sitter ihop som en jon.
Jonbindning: Stark bindning mellan en positiv och en negativ jon.
Syror: Syror avger vätejoner. Har pH under 7. Syror fräter och smakar surt.
Koncentrerad/utspädd: Hur sur eller basisk en lösning beror på hur mycket vatten man löser syran/basen i. Lite vatten: koncentrerad. Mycket vatten: utspädd.
Baser: Motsatsen till syror. I en basisk lösning finns hydroxidjoner som tar upp vätejoner. Har pH över 7. Känns hala. Starka baser är frätande.
Neutralisation: Om man blandar en syra och en bas reagerar vätejonerna och hydroxidjonerna med varandra och bildar vatten. Detta är en neutralisation.
Salter: Fasta ämnen som hålls ihop med jonbindning. Består av positiva och negativa joner. T.ex. Natriumklorid, vanligt koksalt.
Jonföreningar: Molekyler som sitter ihop med jonbindningar kallas jonföreningar, salter är jonföreningar.
Metalloxider: Bildas när metaller reagerar med syre. T.ex. magnesiumoxid.Ordlista: Atomer, joner och kemiska reaktioner
Atom: Den minsta delen av ett grundämne. De byggstenar som alla ämnen är byggda av.
Atommodell: Modeller över atomens byggnad, med hjälp av modellerna kan man förutse och förstå vad som sker vid olika kemiska reaktioner.
Elementarpartiklar: Proton, neutron och elektron. Partiklar som atomer är uppbyggda av.
Atomkärna: Mitten av atomen, består av protoner och neutroner. Atomkärnan är positivt laddad.
Protoner: Positivt laddad partikel i atomkärnan. Antalet protoner ger grundämnet.
Neutroner: Oladdad partikel i atomkärnan.
Elektroner: Negativt laddad partikel som kretsar i "skal/banor" runt atomkärnan.
Grundämne: Ämne som består av en slags atomer. Det finns drygt 100 olika grundämnen.
Elektronskal: De "skal/banor" runt atomkärnan där det kan finnas elektroner. K-skalet är närmast kärnan, där efter följer L-, M-, N-skalet osv. Det får plats olika många elektroner i de olika skalen.
Valenselektroner: Elektronerna i det yttersta skalet kallas valenselektroner.
Atomnummer: Alla grundämnen har olika atomnummer. Atomnumret talar om hur många protoner det finns i atomkärnan.
Atommassa: Mäts i enheten u. Antalet protoner + antalet neutroner = atommassan.
Isotoper: Atomer med samma atomnummer (samma grundämne) men med olika atommassa (olika antal neutroner).
Periodiska systemet: Ett sätt att ordna grundämnena efter atomnummer (vikt) och egenskaper. Det periodiska systemet sorterar grundämnena i perioder och grupper. Ämnen i samma period har samma antal elektronskal. Ämnen i samma grupp har samma antal valenselektroner.
Grundämnesfamilj: Alla grundämnena i en grupp har liknande egenskaper och bildar tillsammans en grundämnesfamilj. T.ex. Alkalimetaller, Halogener och Ädelgaser.
Metaller: En huvudgrupp av grundämnena. De flesta metaller har 1-3 valenselektroner, och bildar därför positiva joner.
Icke metaller: En huvudgrupp av grundämnena. Har oftast 4-6 valenselektroner, och bildar därför negativa joner.
Halvmetaller: Några få av grundämnena som både har metalliska och icke-metalliska egenskaper.
Alkalimetaller: Grupp 1 i periodiska systemet. Väte, Litium, Natrium, Kalium osv. Alla ämnena har 1 valenselektron. Alla utom Väte är mjuka metaller som reagerar lätt med andra ämnen.
Halogener: Grupp 17 i periodiska systemet. Fluor, Klor, Brom osv. Alla ämnen har 7 valenselektroner. Reagerar lätt med metaller. Finns ofta i olika salter.
Ädelgaser: Grupp 18 i periodiska systemet. Helium, Neon, argon osv. Har sitt yttersta skal fullt, 2 eller 8 valenselektroner.
Övergångsmetaller: Är tunga metaller. T.ex. koppar, järn, Krom. De har hög smält och kokpunkt. Mycket användbara för konstruktion.
Metallers egenskaper: Blank yta, leder värme bra, leder ström, de flesta är tunga och hårda, de flesta har hög smältpunkt. Kan formas utan att gå av.
Metallbindning: Bindningen mellan atomerna i en metall. Elektronerna sitter runt kärnorna som ett elektronmoln. Detta ger metallerna deras förmåga att leda värme och elektricitet.
Jon: Laddad atom, positiv eller negativ. Avger atomen elektroner bildas en positiv jon. Tar atomen upp elektroner bildas en negativ jon.
Ädelgasstruktur: Innebär att atomen har sitt yttersta skal fullt, då är den stabil och reagerar inte med andra ämnen. Ädelgaserna har ädelgasstruktur, andra ämnen kan få ädelgasstruktur genom att ta upp elektroner eller avge elektroner (bilda joner).
Sammansatta joner: Molekyl, flera atomer som sitter ihop som en jon.
Jonbindning: Stark bindning mellan en positiv och en negativ jon.
Syror: Syror avger vätejoner. Har pH under 7. Syror fräter och smakar surt.
Koncentrerad/utspädd: Hur sur eller basisk en lösning beror på hur mycket vatten man löser syran/basen i. Lite vatten: koncentrerad. Mycket vatten: utspädd.
Baser: Motsatsen till syror. I en basisk lösning finns hydroxidjoner som tar upp vätejoner. Har pH över 7. Känns hala. Starka baser är frätande.
Neutralisation: Om man blandar en syra och en bas reagerar vätejonerna och hydroxidjonerna med varandra och bildar vatten. Detta är en neutralisation.
Salter: Fasta ämnen som hålls ihop med jonbindning. Består av positiva och negativa joner. T.ex. Natriumklorid, vanligt koksalt.
Jonföreningar: Molekyler som sitter ihop med jonbindningar kallas jonföreningar, salter är jonföreningar.
Metalloxider: Bildas när metaller reagerar med syre. T.ex. magnesiumoxid.